Adler – Back From The Dead

Efter en lång tids whinande om att orginalsättningen av Guns N’ Roses borde återförenas verkar Steven Adler i och med årets Rock N’ Roll Hall Of Fame ha landat i sig själv. Back From The Dead är bland det bästa som getts ut av någon av nämnda bands tidigare medlemmar. Årets skräll, för vem kunde tro det? Samma kille som fick kicken ur världens mest nerknarkade band på grund av att han knarkade för hårt. En prestation i sig kanske…

Back From The Dead är sprängfylld av tung, rak och modern rock n’ roll. Inget konstigt alls, ändå har jag svårt att ge en bild av hur det låter. Jag har dessutom ambitionen att ha ett kritiskt öra till allt jag skriver om, men det är svårt den här gången. Allt ifrån melodier till refränger och arrangemang sitter klockrent där de ska. Produktionen, signerad Jeff Pilson, är fet och livfull. Det är välgjort och inte ens låtarna skräddarsydda för amerikansk rockskvalradio har jag något att anmärka på.

Trots alldeles för lite uppmärksamhet verkar Back From The Dead ha fått väldigt bra mottagande. Konstigt vore annat. Bli inte avskräckt av det ovanligt fula skivomslaget, för musiken är riktigt riktigt bra.

Steven Adler var nog den sista som insåg att han själv inte skulle få vara del av en framtida GNR-återförening. Om det mot all förmodan skulle hända är jag ganska övertygad om att träbocken Matt Sorum skulle sitta bakom pukorna. Beklagligt nog, för maken till själlöst spel får man leta efter.. Steven Adler har däremot fortfarande ett groove som gör det svårt att ha båda fötterna på golvet samtidigt.

4 thoughts on “Adler – Back From The Dead

Kommentera