Kiss – Monster

Att den här plattan fick genomgående bra kritik var för mig ett stort mysterium. Trots att jag länge varit ett Kissfan av enorma proportioner förstod jag inte alls what the fuzz was all about. Faktum är att jag de första lyssningarna tyckte det sög något kopiöst. Intetsägande låtar. Platt produktion. Krax-krax, och så vidare… Här vill jag dock poängtera att jag inte har några som helst problem med dagens line-up.

Men så hände något. Efter att sporadiskt lyssnat på de låtar jag faktiskt gillade, insåg jag att… Well, det här är ju faktiskt inte alls dumt.

Soundet är betydligt tyngre och tuffare än Sonic Boom, och precis som på Revenge är Simmons låtar strået vassare än Stanleys. Något som förstärks av att den senares röst inte är vad den en gång var. Ofta låter det ansträngt och det verkar svårt för honom att träffa vissa toner.

Allra bäst blir det när 70-talssvänget infinner sig, framför allt i Eat Your Heart Out och All For The Love Of Rock And Roll. Sistnämnda är tydligen andra singeln från plattan, och jag hörde den spelas i P3 för någon vecka sedan..

Slutsatsen får bli att Monster faktiskt är riktigt bra. Inte fantastisk, men klart över förväntan. Framför allt gillar jag hur man lyckas låta både 1976 och 2012 på samma gång. Ett steg bak och två fram, skulle man kunna säga. Till det bättre hör även att Thayer till viss del har blivit av med sitt Ace-komplex och tar ut svängarna betydligt mer än sist…

2 thoughts on “Kiss – Monster

  1. Pingback: Let It Bleed | Spotifylista: Letitbleed.se – Officiell spellista

Kommentera