Kiss – Rock And Roll Over

För mig är Rock And Roll Over själva essensen av Kiss. Varken förr eller senare lyckades bandet nå en så tydligt definition av sig själva. Borta är de orkestrala arrangemangen från succén Destroyer. Känslan påminner i stället mer om de tre första skivornas råa live-i-studion-ljud.

Precis som på Alive!, och ett gäng tidiga demos inspelade 1973, är det Eddie Kramer som sitter i producentstolen. Då Bob Ezrin, som låg bakom Destroyer, hade stor påverkan på både låtskrivande och arrangemang axlar Kramer en betydligt mer tillbakalutad roll. Förmodligen satt han mest och rattade med mixerbordet, och kanske flyttade runt lite mikrofoner då och då. Poängen här är att Rock And Roll Over är en effektiv, rak och renodlad rockplatta, som åldrats betydligt bättre än sin föregångare. Främst på grund av de konsekvent starka låtarna. De riktigt stora hitsen saknas visserligen, men i gengäld finns det inte ett spår som skulle kunna liknas vid utfyllnad.

Calling Dr Love och Hard Luck Woman gavs ut som singlar och ses idag som klassiker i Kisskataolgen. Såhär i efterhand är det ovanligt att ingen av Stanleys låtar lika självklart ställt sig till den skaran. Rock And Roll Over är även den enda 70-talsskivan till vilken Ace Frehley har inte bidragit med låtmaterial. Han spelar däremot en del vassa gitarrsolon. Det tackar vi ödmjukast för.

Med efterföljande Love Gun skulle Kiss nå ännu större kommersiell framgång. Då hade det redan sakta men säkert börjat gå kreativt och musikaliskt utför. Med Rock And Roll Over nådde de toppen av formkurvan. Där och då var de som allra bäst.

5 thoughts on “Kiss – Rock And Roll Over

  1. Pingback: Let It Bleed | The Gloria Story – Out Of The Shade

Kommentera