Mustasch – Thank You For The Demon

Endast en halvminut in i inledande Feared And Hated står det klart att Mustaschs nionde album Thank You For The Demon är bra mycket bättre än jag väntat mig. Det visar sig vara en urstark hårdrockplatta, tveklöst den bästa göteborgarna spelat in på väldigt länge.

Föregångaren, två år gamla Sounds Like Hell, Looks Like Heaven, lät mest som ett identitetslöst famlande efter att låta som sig själva – generiskt, oinspirerat och utan både udd och talang. I kombination med den mindre imponerande insatsen i fjolårets melodifestival betraktade i alla fall jag Mustasch som uträknade föredettingar. Helt slut, utan något mer att komma med. Tills nu. Ralf Gyllenhammar visar att han trots allt fortfarande vet var skåpet ska stå. Det trodde jag inte.

Thank You For The Demon är bättre på alla sätt och vis. Det är tydligt att det lagts ner mycket tid på låtar och arrangemang. Det mesta känns genomtänkt och genomarbetat, med mer fokus på melodier än tidigare. Stor styrka ligger i de självrannsakande texterna. De är ärliga och uppriktiga, och utan allt för högtravande omskrivningar. Mustasch, som ibland kan vara lite väl brötiga, blir istället väldigt personliga. Jag trivs.

Nu finns här förvisso även ett par dalar. Främst I Hate To Dance, som med sitt programmerade discobeat lyckas dra ner helheten. Viljan att exprimentera med genrer i all ära, men här fungerar det inte alls. Den röda tråden försvinner, och därmed känslan av konsekvens.

Bäst är öppningen, tillika singeln, Feared And Hated, titelspåret Thank You For The Demon, den lite progressiva semiballaden All My Life, och till sist den avslutande och akustiska Don’t Want To Be Who I Am.

  • Release: 15 januari 2014 (Gain Entertainment / Sony Music)
  • Betyg: ★★★½☆ 

Kommentera