Sister – Disguised Vultures

Sister - Disguised Vultures

Sleazerock i blackmetaldrapering. Det är ett i teorin intressant, och provocerande, grepp att kombinera två såväl musikaliska som ideologiska ytterligheter. Problemet är att det i verkligheten inte håller riktigt hela vägen ut. Skrapar man lite på den till synes hårda ytan visar sig Disguised Vultures inte bestå av mer än ett gäng generiska bra sleazelåtar omgivna av ordentligt med ilsket fluff. … Continue reading

Crashdiet – The Savage Playground

crashdiet-the-savage-playground

Efter förra albumet Generation Wild trodde jag att Crashdiet var ett band att räkna med. Så visar sig inte riktigt vara fallet. Nya The Savage Playground är ojämn och styltig, som trots enstaka fullträffar tyvärr aldrig riktigt tar fart. The Savage Playground har innan release omgärdats av typiskt skryt om en hårdare ljudbild, material gjort för att spelas live osv. Det stämmer … Continue reading

Toxic Rose – s/t EP

Roxic Rose

Stockholmsbandet Toxic Rose tar sleazemetallen i en ny riktning och lyckas i alla fall delvis låta fräscha och releventa. Ambitionen finns i varje fall där, och det är uppiggande med band som inte enbart blickar bakåt. Soundet är i grunden typiskt sleaze-glammigt samtidigt som det även drar en del åt nyare melodisk metal. Tydligast blir det när syntharna ges ordentligt … Continue reading

Crashdiet – Cocaine Cowboys

Crashdiet - Cocaine Cowboys

Med nya Cocaine Cowboys låter sleazerockbandet Crashdiet till en början bara som en platt upprepning av sig själva. En åsikt jag är beredd att delvis revidera efter ett gäng genomlyssningar. Trots att varken låt eller produktion utmärker sig så är det ändå helt okej. Tyvärr når inte Cocaine Cowboys upp till nivån på förra plattan Generation Wild. Det återstår att se om fullängdaren … Continue reading

Sister Sin – Now And Forever

Sister Sin - Now And Forever

Sister Sins tredje platta Now And Forever bjuder på stabilt sleazig metal och andas 80-tal likt både Accept och Mötley Crüe. Utan att för den sakens skull låta retro. I stället ställer de sig bredbent med ena foten i 1980-talet och den andra i 2012. Sister Sin är ett band som hängt med mig länge. Det bör ha varit någon gång … Continue reading