Then Comes Silence – II

Apokalyptiskt. Dystopiskt. Klaustrofobiskt. Then Comes Silence. Två.

Stockholmarna Then Comes Silence är för mig en ny bekantskap, och den är svår att beskriva. De passar helt enkelt inte in i de fack jag annars, lite i det tysta, brukar sortera in band i. Man kan kalla det för skräckgothig-postpunkig-fuzzrock. Typ. Eller som skivbolaget formulerar sig i pressreleasen: “bullrande postpunk, stökig psyche-rock och drömsk goth-gaze”. Bättre än så kan jag inte.

Låten Spirits Flow inleder albumet med larmande gitarrer, stökiga trummor och väsande sång. Detta avbryts abrupt av en ensam, men stor, akustisk gitarr. Skivan fortsätter sedan längs det spåret, med oväntade vändningar och skepnadsbyten här och där. Variationen är bred, inte minst är detta tydligt i instrumentallåtarna New Life och In Between Worlds. De skulle lika gärna kunna vara hämtade direkt ur Bowies Berlinperiod. Fast mörkare, skitigare och mer suggestiva.

Then Comes Silence II håller inte hela vägen, låtarna i sig är inte tillräckligt intressanta. Det är säkert inte heller är meningen, men det gör det till “bara” ett bra och välproducerat album, bland många andra. Det finns inga riktigt bra låtar som får mig att vilja lyssna en gång till. Å andra sidan har kanske jag fel aproach, det handlar kanske snarare om att hitta rätt stämning och känsloläge.

Kommentera